Naturdagboken - Mars 2010
<<< Tillbaka
100307 - Vårkänslor!

Äntligen infann sig lite vårkänslor när det för ett par dagar sedan drog in lite mildare luft över Norrbotten. Dessutom visade sig solen från en klarblå marshimmel och förde upp kvicksilvret nära nollan, najs!

Satte fyr i grillen igår och grillade på ett par hamburgare. Drev ned mitt lekamen i en solstol bepansrad med ett liggunderlag och avnjöt den goda lunchen. Tänk att det smakar så otroligt gott att käka burgare ute.

I mina gårdsbjörkar bräkte några grönfinkar våren välkommen och talgoxarna trallade sina vårliga "tu-tu-strofer". En hane större hacke smög försiktigt och vaksamt fram till fågelbordet och hackade i sig lite smörrester som ramlat ned i metertjocka snön. Två talltitor lekte tafatt ovanför hackes huvud i en yster vårdans. Jag andades in djupt och slöt mina ögon samtidigt som jag släppte iväg tankarna till vårmarkerna med tofsvipa, storspov och en omkring svepande jorduggla.

När jag åter öppnade ögonen insåg jag att vi har "en del" snö kvar och att det är länge än tills våren visar sig på allvar. Suck! Tungt och lite vemodigt, jag är en person som vill att det skall hända saker ganska snabbt, annars snuddar jag vid "stress-depp".



Just snö har vi de senaste dagarna fått i smått otroliga mängder. Det damp ned säkert en halvmeter på två dagar vilket i sin tur ledde till viss irritation hos husägarna i länet som åter tvingades plocka fram sina snöröjningsdon och svettiga ta sig an det nedfallande eländet.

Kaos? Nja, inte nämnvärt, men nog blev det problem för många bilister i länet även om de aldrig skulle erkänna detta. Det är mot den Norrbottniska mentaliteten att klaga över kyla och snö. Man jag gör det, jag hatar verkligen snö och jag hatar ännu mera sträng kyla under 20-strecket. Sen får alla machonorrlänningar säga vad de vill. Norrbotten är ingen vinteridyll, det är stundtals ett veritabelt helvete med snö, kyla och mörker.



I fågelskogen händer inte mycket men en liten ökning av aktivitet är det nog ändå. Nämnda talgoxe och grönfink spelar upp till vår och blåmesen drillar lite försiktigt. En och annan talltita testspelar och jag hörde häromdagen den första större hackspetten trumma på en av mina gårdsrönnar.



Gjorde igår en lite biltur runt kustbyarna utan att få se annat än vacker natur och massor av orre. Jo förresten, efter "Vallsträckan" fick jag nöjet att beskåda en fin lappuggla på födosök men i övrigt var det tämligen öde och tyst. Men solen visade sig och det känns ju mycket skönt.



Läste i tidningen att en sameby i Kalix betalar 5000 kr till de jägare som lyckas skjuta ett lodjur i kommunen. Man blir betänksam och undrar lite vad som rör sig i vissa människors hjärna.. om det nu rör sig nåt överhuvudtaget!

Jag hoppas och tror dock att större delen av jägarkåren i vår kommun är så pass välnavlade att de låter bli att yrkesmörda dessa ytterst fåtaliga djur som möjligen finns, men helt säker kan man ju aldrig vara.

På tal om rovdjursjakt vill man ju bara gråta över den nu avslutade vargjakten i framförallt mellansverige. Debatten rasade över den utförda slakten där argumenten och metoderna i debatten var minst sagt skrämmande. Det har till och med förekommit mordhot mot jaktmotståndarna och då tycker åtminstone jag att det gått djävligt mycket för långt.

Jag vet inte hur det är att leva i ett vargrikt område och kan svårligen uttala mig i någon riktning. Men min magkänsla säger att antalet attacker med skador, fysiska eller psykiska, mot människor som vargen står för är försvinnande få i jämnförelse med vad de snödrivspissande hundgårds-skällarna till jakthundar årligen är skuld till.....

Att skjuta lodjur i Kalix är ju bara korkat. Är det något djur som ställer till med skada i naturen så känns väl ändå renen som en mycket större marodör. Dessutom har renen ihjäl människor som färdas efter vägarna, men där är det aldrig tal om någon "skyddsjakt" eller ännu mindre några femtusen spänn.....



Bandyn är slut i Kalix och vi nördar har börjat blicka framåt mot nästa säsong. Tyvärr cirkulerar en del rykten om att någon/några spelare avser att fly föreningen. Jag blir aldrig van detta vansinne i de ungas jakt på något ynka korvöre i något kölag i högsta serien. Men jag är ju en gammal gubbe som inte förstår någonting. Men utveckling handlar inte om kronor och ören, utan om vilja, utmaningar och mål, något som finns här hemma i Kalix, om man vill.

Publiken uteblev i vinter, precis som jag förutspådde här i dagboken innan serien. Många ropar nu på en bandyhall, jag ropar på ett bandylag!!

Ett lag i kommunen, en förening, en arena och en enda stor gemensam satsning i miljonklassen mot elitserien är nog tyvärr det som i nuläget kan rädda en i orten avsomnad och döende sport. Verkligen läge för superdepp!!

Vi ses väl ute någonstans i vår!

// Peter

Alla foton om inget annat anges: © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2009 [enpewe@telia.com]