Naturdagboken - Mars
<<< Tillbaka
090329 - Våren vägrar komma !

Mitt mellan Ryssbält och Pålänge precis när solen orkat upp över trädtopparna tidigt igår morse fick jag syn på en flock GRÅSISKA. Jag var på väg mot kända orrspelsmarker men kände mig nästan tvingad att stanna för att kika på de små vackra siskorna som tog sin flykt från vägrenen upp i några björkar och rönnar.

I kamerans sökare fick jag då syn på två vackra SNÖSISKOR som sitter i ett träd bredvid varandra och småpratar. Jag ser också ytterligare två lite högre upp i trädet. Snösiskorna rör sig inte lika mycket som deras kompisar gråsiska utan ger ett mera stillsamt och eftertänksamt intryck. Men de är mycket vackra fåglar när de med sina vita lite uppburrade snöbollskroppar exponerar sig i det tidiga morgonljuset.

Snösiskor i Pålänge 28/3 2009

Något orrspel gick inte att hitta denna mycket kylslagna morgon. -20 visade termometern hemma vid köksfönstret när jag lämnade gårdsplanen för nån timme sedan. Så de vanligvis vid denna årstid så spelglada hönsfåglarna satt väl under någon gran och huttrade. Det borde jag också ha gjort, ja inte huttrat under någon gran kanske, men väl legat kvar under mitt tjocka, goa och varma täcke.

Domherre honan undrar nog också vart våren tagit vägen.

Kalix har nu förärats med sina första GRÅTRUTAR. Sedan ett par dagar tillbaka har de cirklat runt ovanför sopis tillsammans med lokalens allerstädes närvar-ande KORPAR och KRÅKOR. Så trots att temperaturen är låg förväntar jag mig snart en varm, blöt och slaskig vår med många och långa utevistelser i skog och mark.

Massor av kråkor på Kalix sopis 28/3 2009

Men det vill ju inte riktigt bli vår fast man tycker det borde vara dags snart. Jag är då sjukt less på vintern och på alla hemska minusgrader som krossar alla våra drömmar om tofsvipor, snösparvar och sånglärkor.

Kommande vecka sägs ska bli varmare, det tackar vi för. Men idag faller det snö i hyggliga mängder och man känner bara; - Ah, fy fan vad trist!

Men alla snöskoterälskande människor i vår kommun tycker säkert att snöfallet är bra eftersom skoterföret den senaste tiden varit ganska hårt och ogäst-vänligt. I sammanhanget så kan jag ju här och nu passa på tacka alla vänliga skoteråkare för de fina spåren ni kör upp ute i markerna. De är kanonfina att promenera eller åka skidor på.

Nu tänker jag INTE på de sladdade lederna utan på de spår som markägarna själva kör upp när de inspekterar sina marker eller hämtar ved. De sladdade huvudlederna runt byn håller jag mig ifrån av ren "självbevarelsedrift".

Där på de släta och fina lederna brukar de fartkåta fjunisarna dunka på rätt hårt och vissa av deras ekipage låter ju omänskligt illa. Ungdomarna själva tycker nog "getingljudet" är skithäftigt och då får väl en gammal stöt som jag respektera detta och hålla mina fötter och mitt särintresse därifrån.

Keep on drivin, men gör det med respekt - ni är för värdefulla för att skicka ned i livslång gipsvacka eller kanske till och med sex fot djupare!
Kör med hjärnan, kör nykter och respektera farten, era begränsningar och andra skoteråkare - vi föräldrar vill ha kvar er i ett helt stycke!

// P
090324 - Till Luleå ToR

Igår åkte jag till Luleå för att möta våren ute på Alviksgården i Alvik strax söder om länets residensstad. Det är sannerligen inte ofta jag är till Luleå och i princip aldrig i andra ärenden än fågelskådning. Denna lilla stad där många innevånare tror att de bor i världens mittpunkt har aldrig fallit mig på läppen.

Men jag vet att det finns en viss luledyrkan hos vissa personer ute i länet, även om de aldrig skulle erkänna det inför offentlighet. En dyrkan så stark att de gladeligen åker de åtta milen enkelresa från te.x Kalix till Luleå bara för att handla mat. När man frågar dem varför svarar de;
-Men det är ju så billigt...
Hmm, de personerna hade förmodligen inte stort A i matte....

Ute vid Alviksgården igår fanns inte en enda människa, inte ens någon pensionerad luleåbo med fågelskådning som största nöje i livet.
Jag var helt ensamen med alla "svarta får" - min lite skruvade benämning på de fyra (eng. 4 "four") svarta fågelarterna; kråka, kaja, korp och skata.

Mitt i en stor flock av kråkor såg jag en individ som inte såg ut som sina kompisar. Jag kikade lite slött genom min handkikare och såg genast att det rörde sig om en RÅKA. Det var kul - min första i år. Sedan visade det sig att de var två råkor till antalet. Så de fyra svarta var således inte "får" utan fem.

Plötsligt skrockade något välbekant högt uppe i den blå himlen. Jag tittade upp och såg ett stort antal kritvita fåglar uppenbarade sig, GRÅ- och HAVSTRUT!
-Våår våår våår, ropade de och jag rös lite. Fy tusan vad det ljudet sprider vårkänslor den här årstiden. Fast senare, mitt på sommaren, känns inte trutarnas ljud lika häftigt.....

Trutar högt upp i skyn och en råka tillsammans med en kaja och två kråkor.

Kalix P19 vann SM-guld i bandy under den gångna helgen och jag fick gråta en skvätt. Det var så mycket känslor av glädje och stolthet att jag inte kunde hålla tillbaka floderna av tårar. Fan vad häftigt! Där fick ni alla pessimister och belackare, Kalix Bandy P19 är BÄST I SVERIGE!

Bakom "skithögen" på Alviksgården lättar plötsligt en HAVSÖRN och sveper iväg på sina gigantiska vingar mot skogen i väster. Den sätter sig lite oväntat i en grantopp på 300 meters avstånd. Jag kör försiktigt närmare men när jag rundar betongmurarna bakom gården så lättar örnen och drar västerut där den tar höjd och börjar cirkla högt upp mot de analkande snömolnen.

Nästan samtidigt dyker två(!) nya havsörnar upp rakt ovanför mig. De flyger med sina till synes klumpiga vingar mycket grasiöst mot varandra i något som kan liknas vid spelflykt. Ibland är de upp och ner och ibland krockar de nästan mot varandras ståtliga kroppar. En otroligt häftig syn måste jag säga. Jag plåtar lite, men ser mest på skådespelet genom min handkikare, så otroligt läckert och mäktigt!

De tittar med respekt på varandra de två havsörnarna vid Alviksgården 23/3 -09.

Så mitt facit från Luleå denna måndag blev fyra nya årsfotokryss, frusna fingrar, ett skarpt migränanfall på hemvägen och ett mindre snöfall i Råneå.

Nu ligger jag hemma och försöker kurera mig från huvudvärken som nästan knockade mig fullständigt igår eftermiddag. Man blir minst sagt lite "bakis" av de där anfallen så det blir väl mest till att stanna inne idag och "moja sig".
Men det är då för detsamma, det är så sjukt kallt ute att den tjocka filten i vardagsrumssoffan känns underbar att linda in sig i. Brrrrrrr!

// P
090318 - Berguv bjöd på bröllopssång.

Mitt kära Kalix Bandy har med sitt P19-lag lyckats att gå ända fram till SM-final. Det är stort, mycket stort. Overkligt stort och skithäftigt! Jag är som vanligt mycket stolt över att få tillhöra denna fantastiska idrottsförening och känner att jag verkligen kan bära huvudet högt när jag nu stoltserar med detta. Någon medgångssupporter har jag aldrig varit, då skulle jag ha fått byta förening för länge länge sedan.....

Något annat som är stort, men då kanske mera sett till storlek, är BERGUV. Denna rödögda stora vackra uv är på något sätt en av de högst rankade fåglarna i vår Norrbottniska fauna. Den har länge varit hotad och är ännu lika hotad, men några spillror finns fortfarande kvar.

Min och min frus bröllopsdag, den 16 mars, ägnade vi oss åt....ugglelyssning!
Kan det bli mycket mera romantiskt? I skymningen, nästan mörker, (samtidigt som P19 spelade semifinal) smög vi oss ut i kända ugglemarker. Efter ca. en kilometer stannade vi och lyssnade intensivt...

Några bilar brummade i bakgrunden, en hund skällde på något eller någon och stjärnorna glittrade uppe på den mörk mörk blå marshimlen, men inte ett uggleljud hördes... Men så plötsligt... HOO OH, dovt, lite nasalt, nästan fräsande spred sig det välbekanta ljudet genom skogen och in i våra spetsade öron. Hjärtat hoppade till i mitt bröst, tamejtusen, det var en berguv som ropade i den mörka Kalixnatten!

Vi lyssnade på några rop och gick sedan lite djupare in i skogen, närmare ljudet. Vi hörde den då bara ett par gånger till innan några kraftig bil- eller lastbilsljud störde så mycket att uven tystnade. Men vi hade i alla fall fått höra den ropa våren välkommen, en stark naturupplevelse som känns mycket speciell kan jag lova.

När vi åkte hem gjorde vi några ytterligare stopp på kända marker för PÄRLUGGLA, men kammade noll. Vår kvot av tur var förmodligen full för den kvällen med berguv och ett avancemang till P19-final exakt samtidigt.

Man kan ha bröllopsdag och man kan bröllopsdag.

// P
090312 - Bort konspirerad steglits i Älvsbyn.

Jaha, så har man då varit och dippat i Älvsbyn. Detta innebär, som förklaring för den oinvigde, att jag sökt en viss fågel på ett visst ställe men inte klarat av att hitta den. Alltså, helt enkelt klantat bort mig.
Arten det gällde var förstås STEGLITS. Tre andra kända och mycket duktiga skådare (inte från Kalix) hade tidigare i veckan sett den i ett bostadsområde i centrala Älvsbyn och tipsat oss andra kryssugna om var vi kunde hitta den.

Men inte ens det hjälpte idag, fågeln var som bortplogad av den kommunala traktorföraren som dagen till ära promt envisades med att hyvla gångvägarna i området med ett verktyg som inte bara räfflade upp ytan till oigenkännlighet utan även förde ett sjuhelvetiskt oväsen.

Klockan 05:00 tog jag en stadig frukost bestående av en stor kopp svart kaffe, kokt förståss, och en kritvit sockerbit att avnjuta "mellan tänderna".

För er som inte är helt på det klara med vad kokt kaffe är för något så kan jag här och nu ge er det unika receptet:

0.5l kallvattuvatten spolas upp i en väl inkokt specialpanna endast avsedd för just kaffekokning.
3-4 rågade kaffemått kokkaffe (en lagom stor kulle skall flyta på vattenytan). Rör absolut INTE om!

Koka upp tills dess att det "tystnar" i pannan.
Dra försiktigt av pannan från plattan utan några hastiga rörelser.
Låt stå på klarning i cirka 5 minuter medan du själv sitter intill och tomstirrar i en dagstidningen (sporten).

Andas in djupt och känn aromen som puffar ut ur pipen samtidigt som du ondgör dig över att hela övriga Sverige konspirerar i allt de bara hinner med mot oss i norr. I precis allt är de mot oss, från sport via vädret och till politik. Man skall alltid ha grundinställningen att vi jämt är utsatta för flera in i minsta detalj förplanerade konspirationer för att ett nykokt starkt svart kaffe skall smaka som allra bäst!

När kaffet klarnat är det så dags att spola lite vatten i pipen innan den härligt svarta drycken serveras i en stor mugg, gärna blå med texten "Kalix Bandy" på, då smakar det kvalité!

Viktigast är att ni redan innan skickat alla ev. perkulatorer och bryggare till återvinningsstationen för destruktion. Sedan måste ni komma ihåg att slopa allt vad mjölk och grädde heter. Det får absolut inte bli nån smet i stil med typ Cappucino, urk! Kaffe SKALL drickas SVART, allt annat är 08-igt och oerhört fjålligt.

Ingen steglits gick att finna alltså, men hela miljön var inte riktigt min grej. Lite för mycket bostadsområde för att jag skulle finna det riktigt roligt. Men så är det ju ofta på vintern för de flesta udda fynden görs ju faktiskt vid fågel-matningar. Förutom då taigatrastar och vitryggar som företrädesvis hittas i skogen i Kalixtrakten.....

Vägen till Älvsbyn gav inte en enda rolig obs så det var verkligen ett dåligt bottendrag. Men jag ÄLSKAR att köra bil och se vårt vackra län från bilfönstret. Dagens mest anmärkningsvärda händelse var att det bara en mil från Älvsbyn var -4 grader och inne i samhället -15! Snacka om kallhål!

...Och visst, jag såg hockeyn igår och nu är jag förståss om möjligt ännu mera upprörd. Inte så mycket över att den randige (som inte ens är randig numera) med det höjdhoppsklingande namnet gjorde århundrades tavla, utan mer för att våra Norrbottniska hockeyspelare var så usliga och mesiga att man nästan hade gjort det bättre själv... nåja, riktigt så illa var det väl inte, men fanimej inte långt ifrån, och då är det DÅLIGT.

Men Frölunda har numera blivit historiska som enda lag som någonsin gjort tre powerplay-mål under två tvåminuters utvisningar, det är riktigt bra jobbat tycket jag som tyvärr inte kan reglerna mycket bättre än en höjdhoppare.

Men det är klart att det inte är så lätt att vinna, inte ens mot Göteborgare, när man har hela övriga Sverige mot sig i mer eller mindre komplexa konspirationer HELA TIDEN!

Jag lurar faktiskt på att det var någon söderöver boende person som körde traktorn i Älvsbyn....

// P
090310

Såg igår min första elitseriematch i hockey på TV på många många år. Luleå spelade mot Frölunda i kvartsfinal... och förlorade givetvis bara för det.

Domaren var kass, de sjukt partiska sörlänningar till kommentatorer likaså (inte oväntat), hemmalaget var snubblande nära en veritabel katastrof. Ja, allting var alltså precis som senast jag kollade på Luleå Hockey i TV - ankskit! (Det enda som kan vara värre än partiska kommentatorer är nog kaxiga HTB:are..;-) Not: HTB är ett bandylag i Norrbotten, ingenting annat

Annars har jag alltid tyckt att ishockey är en mycket trevlig sport att se på TV, men numera har intresset svalnat ordentligt, åtminstone för inhemsk hockey. OS vart fjärde år är väl ungefär vad jag orkar med i hockeyväg, i bästa fall!

Ledigt från jobbet i veckan, men helgens långa skift (2x8 + 2x12 timmar) trycker orken ur kroppen och man får svårt att "idas" göra några längre skogsturer. Gjorde idag en kort snabbtur ut till Flasakvarn bara för att där konstatera att det inte hände något speciellt. Inte ens en lavskrika, inte en gråspett och ingen spravuggla heller för den delen, helt enkelt ganska trist, som vanligt!

Större hackspett från Flasakvarn - 10/3 2009

När jag kom hem hade en sidensvans dykt upp vid min fågelmatning och kalasade på mina äpplen som bara blåmesarna käkat på tidigare under vintern. Jag hämtade kameran och tog några bilder... men konstigt, det blev inte alls bra. Funderar lite vad som är knas, focus sitter ju där det ska... men kontrasten blir lite halvdålig. Får väl kontakta min fotomentor i Söderhamn, han brukar veta bot på det mesta.
Svansen satt i alla fall där och småkäkade ända fram till skymningen och var då betänkligt rund om magen. Han sover nog gott inatt, rap!

Sparvhök, Holmbovägen Kalix-Nyborg - 10/3 2009

Hade även turen att en hane sparvhök dök upp, eller snarare ned, på besök och satt en stund i våra gårdsbjörkar och spanade på fågelmatningen. Ingen annan fågel var där. De hade tagit sin flykt upp i en rönn och satt där och pep som de små rädda mesarna de är. Sparvhöken drog iväg efter en kvart, halvtimme mot Slussen, svepte tätt förbi grannens hus och försvann mot Kolkajen. Bilderna blev denna gång skapligt hyfsade trots att jag handhöll de dryga tre kilona kamerautrustning (stativet låg i bilen och skrattade...).

Möjligen blir det drag till Älvsbyn i morrn, jag får se om orken kommit tillbaka. Annars stannar jag hemma och bara myser på sofflocket, aaaaaaaahhhhh! Morgon TV med Kristin Kaspersen, kan det vara mer spännande än en vacker steglits i Älvsbyn, knappast va!?

// P
090304

Det luktar vår ute. Idag har dimman legat tät och fuktig över Norrbottens kustland. Mitt på dagen pressade sig temperaturen precis över nollan. Småfåglarna spelar vårsånger och takdropparna har lite försiktigt börjat att falla från takfoten och ned i den nästan meterdjupa snön. Dropp dropp!

Jag har ändrat lite design här i dagboken. Ingen större förändring kanske men en del påtande med HTML-koder blir det så fort man skall ändra något.

Jag har länge funderat på att helt ändra upplägg och design på min fågelsida, men eftersom sidan innehåller "några" bilder och X-antal sidor skulle detta projekt bli på tok för jobbigt och tidsödande. Men vi får se vad framtiden ger, kanske jag börjar om helt utan bilder.....

Idag plåtade jag min första VARFÅGEL för året. Denna vackra fågel som tyvärr ibland får dras med ett befläckat rykte. Den anses av många mindre insatta självutnämnda fågelvänner aningen grotesk i sitt sparande av föda.

Varfågeln spetsar nämligen ibland sina fångade byten på smala kvistar och pinnar för att på så sätt lagra lite mat till sämre dagar. Jag har aldrig sett detta själv så jag kan inte bekräfta att det ligger till på det sättet, men det är säkert riktigt.

Varfågeln är då under alla omständigheter väldigt mycket mindre grotesk än vad du och jag är som representanter för människosläktet.... Men om man hör till den ringa skara förvirrade människor som inte är villig att ta till sig vetenskap och fakta, alltså lyssnar på gammalt skrock, så gäller det att se upp eftersom det anses ge otur att få se en varfågel....

...kanske därför bandy gick som den gick i kväll...

"Hur man än vrider sig så man stjärten bak, men om man drar ned brallorna som kommer den fram..."

// P

Alla foton om inget annat anges: © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2009 [enpewe@telia.com]