Naturdagboken - Juli
<<< Tillbaka
090716 - Vad gör ni när det går åska?

I går onsdag rullade ett mindre åskväder in över östra Norrbotten och det var nog många som drog ur sladdarna till sina datorer, så även jag. Men när jag kröp ned på golvet bland sladdar, tranformatorer och allehanda skarvdosor upptäckte jag att där nere i mörkret fanns det en del att pyssla med om åskan och regnet skulle bli långvarigt... Damm, riktigt mustiga dammråttor som sög sig fast runt kablaget och databordsfötter med sina långa gråaktigt ludna tentakler.

Sagt och gjort, fram med vippan och sugen - här skulle det donas och fejas så länge åskan dundrade på. När allt var klart hade inte åskmolnen kommit en millimeter närmare, men det mullrade dovt lite då och då så det var inte att tänka på att återstarta datorerna. Så det var bara till att fortsätta....

Resten av huset fick sig en omgång av världens mest hatade hemmapryl, dammsugaren... men någon åska hade inte kommit fram till Nyborg ens under den låååånga tiden som jag arbetade "hårt" i hemmet... Hårt och hårt, men jag arbetade i alla fall, hur hårt det nu var kanske man skall låta vara oskrivet.

Tillslut ledsnade jag på att vara huslig och drog iväg en sväng ut i markerna. En taltrast med ungar i Säivisnäs och en ståtlig fasantupp visade upp sig i Storön, men annars verkade det strilande regnet som ett gift på allt fågelliv. Öde, tyst och läskigt fågeltomt. Men på "skolandet" strax utanför Holmen hade två tranor slagit ned och rastat. Men det är inte tranor man i första hand drömmer om just nu....

En stolt förälder taltrast i Säivisnäs.

Fasantupp från Storön födosökte i regnet

En trana i strilande regn på "skolandets" ängar utanför Holmen.

Idag torsdag har vädret varit mest mulet men ändå ganska varmt. Åkte en skogssväng med bilen upp till den nordöstra delen av vår kommun. Vid den lilla bäcken i Klinten satt en ormvårk och pratade för sig själv i en tall och hundra meter in efter vägen mot Storsien passerade en lappuggla vägen. Stannade på många platser för att lyssna av markerna efter tofsmes, videsparv och liknande, men icke ett spår av någon av dessa eller någon annan lite ovanligare art.

Jag hade innan dess hunnit med att besöka en känd liten tjärn där det årligen brukar förekomma häckning med smålom. Så även i år, men dessa observa-tioner syns inte i rapportsystemet "svalan" vilket man kan tycka är aningen besynnerligt. Mig veterligen har aldrig smålomen varit något hett föremål för mänskliga ildåd eller så. Men vad vet jag, de kanske skyddar lommarna ifall någon korp eller kärrhök har skaffat sig mobilt bredband....

Hur som helst så hade mina lommar fått två fina ungar som den ene föräldern stolt simmade runt med i den lilla skogstjärnen. Smålom är en vacker och majestätisk fågel som gillar att häcka i små skogstjärnar dock inte för allt små. Ungarna måste få så bra förutsättningar som möjligt att lära sig starta och då behöver de lite utrymme, minst sagt. Det är ett skådespel i sig att se när de övar flygstart. Då springer de på vattenytan runt runt i varv efter varv i sin lilla tjärn samtidigt som de flaxar frenetiskt med vingarna.

Här på hemsidan är dock inte mina smålommar osynliga, de är alldeles för vackra för det tycker jag.

Avslutar med lite djurbilder från dagens utflykter:

Renkalv i Storsien

Renkalv i Storsien..igen

...Och en rusande älg någonstans efter vägen mellan Morjärv och Klinten.

// Peter
090714 - Djur, växter och fåglar.

Nu är det i pricip slut på sommarens möjligheter till ljusa nattvandringar (i alla fall om man söker nattsångare) och det är lite vemodigt. Det finns många olika sorters fågelskådning, men få är så magiska och ibland overkligt vackra som nattskådningen. Inga bil- eller andra mänskliga ljud som stör, ingenting annat låter än naturens egna ljud... och dom är många och ibland mycket märkliga.

Sångarna sjunger oavbrutet sina vackra strofer och den överallt närvarande rödvingetrastens omisskänliga sång skär som en skarp kniv genom den ljusa Norrbottniska natten typ; "rö-vinge-trast... krchh krchh krchh... rö-vinge-trast... krchh krchh krchh"

Dessvärre är jag ingen nattmänniska så turerna blir allt för få och allt för korta. Den goa sängen lockar och drar i mig som en gigantisk människomagnet. Men några turer har det blivit denna sommar, dock utan några större skrällar. En törnsångare i Storön (enda fyndet i Kalix i år) är väl det som känns "tyngst" utan att för den skull vara det.

Vill man se älg på sommaren är natten den absolut bästa tiden på dygnet.

Gjorde igår en snabbvisit till "slamlagunen" och fick där se massor av sjöfågel. Kricka, vigg och gräsand samt en stackars kniphona med hela 52(!) ungar i släptåg. Ingen annan vuxen knipa syntes till men det måste bara finnas fler.

Jag lurar på att de har nåt sorts "dagissystem" där en mamma tar hand om alla ungar i lagunen medan de andra är ute och roar sig någonstans. Samman-lagt i båda bassängerna räknade jag ihop till 68 små knipungar. Känns givetvis fantastiskt roligt med så många lyckade häckningar även om lokalen i sig är allt annat än glamourös. Men med ett fågeltorn här så kan jag nästan garantera att det skulle skrälla till då och då - Kanske med en rörhöna eller varför inte en smådopping?

Kniphonan ser ut att ha fullt upp!

- Dags att flyga iväg.. men nä fasen, det fungerar ju inte att göra som morsan!

När man åker längs våra Norrbottniska vägar ser man ofta små fjärilar som flyger omkring runt de otaliga örterna som växer i dikeskanten. Hur ofta har du stannat och studerat dem?

Man gör ju inte det, men det kanske man borde för ibland kan det dölja sig rariteter även i den Norrbottniska fjärilsvärlden. Visste ni förresten att bl.a. tistelfjärilen flyttar söderut på vintern? Min gode mailvän, tillika fjärilsexpert, Hans skriver:

".... Tistelfjärilen kommer så långt ifrån som norra Afrika... De som kommer inflygande söderifrån dör i Sverige men har innan dess hunnit lägga ägg och till sensommaren/hösten kläcks därför nya fjärilar som sedan, precis som flyttfåglarna, flyger söderut....."

Verkligen fascinerande att tänka sig att de små liven klarar av att vingla iväg så långt bort som till norra Afrika!! Hur i hela friden bär de sig åt? Naturen är i stora stycken långt mer komplicerad och svårbegriplig än man kan ana.

Någon sorts pärlemorfjäril gissar jag....

Prästkrage och allehanda växter frodas i dikeskanterna vid den här årstiden.

Dagens biltur gav en del roliga fågelobsar, bl.a. så hittade jag en förmodad häckningslokal med dvärgmås. Vidare såg jag ett par honfärgade salskrake, en rödhake, två mindre korsnäbbar och tio storspovar för att nämna några.

Men hösten kommer nu närmare och närmare, men det är ingenting att gråta över, tvärtom. Det är en riktigt bra och rolig tid att skåda fågel på. Och det är ju också då som man brukar få chans att kryssa några av de arktiska vadarna. Själv har jag tänkt försöka få se en taigasångare som jag fortfarande saknar på min lista....

Honfärgade salskrake, ett säkert tecken på att hösten är i antågande, men än får det dröja ett tag innan löven gulnar och luften bleknar tycker jag.

Skåda på, även från badstranden eller trädgårdsmöblerna kan man se fågel!

// P
090711 - Tyst i skogen, gnissel i bilen!

Nu är det riktigt länge sedan jag skrev nåt här i dagboken. Vårens alla nya fågelbilder som rullar in dagligen från slutet av april till början av juni tar sin tid att fixa iordning och lägga ut på hemsidan. Och det är ju just bilderna som jag prioriterar först av allt. Sånt här svammel får komma när jag har lust.

Har hela sommaren jobbat med en lång text om fågelskådningen i Finland som jag förmodligen lägger ut här på hemsidan när tillfälle ges. Den var ämnad för nåt annat, men det blir nog inte så... I samband med detta projekt har jag besökt en intressant lokal i Torneå och ytterligare en resa lite djupare in i vårt vackra östra grannland är inplanerad. Men jag kan redan nu säga att jag är MYCKET imponerad av det jag sett och läst om. Finnarna är verkligen ett naturälskande folk, och de kan verkligen ställa iordning fina miljöer för oss skådare, hatten av!

Här hemma i Nyborg är det ganska lugnt på fågelfronten. Men årets nya generation fåglar är nu på väg att lämna sina bon om de inte redan gjort det. Så det börjar att röra på sig lite grann i alla fall, tack och lov, för nu är jag lite less på den tysta skogen!

Bl.a. en rödstjärt alá 2009 sätter lite fart på den annars lite tysta omgivningen.

Gjorde en liten promenad ut till Fågelträsk helt nyligen och kunde där bara stå och drömma om ett Finskt fågeltorn (det bygger verkligen fina torn) på stranden av den nu igenvuxna och mycket svårskådade våtmarken. Men med ett någorlunda högt torn så skulle lokalen bli helt sagolik för oss fågelskådare som söker mer upplevelser och arter än svartvita flugsnappare och bofinkar.

Storlomen i Storträsket har fått två knoddar men ormvråken i mina skogar hade tyvärr bara ett vitt nystan när jag var där och kollade sist. Vi får väl hoppas att ytterligare en låg och tryckte djup nere i det risiga boet som faktiskt nyttjades av bivråk så sent som 2007. Bivråken är en mycket ovanlig häckfågel här i mina trakter.

Skärgården borde väl locka mer än den gör, men jag har svårt för femtiotusen båtar, vattenskotrar och i farleden helt sjukt placerade ryssjor. Skärgården är som allra bäst i slutet av maj och på senhösten när löven har skiftat färg. Jag kan inte rå för det, jag är bara sån.

Jag har under våren också varit till Pajala och Äihämäjärvi tillsammans med proffsskådare Anders Johansson. Det blev en sanslöst lyckad resa som gav mig inte mindre än tre helt nya kryss på Sverigelistan. DVÄRGSPARV, LAPPMES (jo jag vet, jag borde ha sett en sån tidigare) och ALFÅGEL. Dessutom fick vi se ett par häckande VIDESPARV, SALSKRAKE i massor, SVÄRTA och massor av annat kul. Förutom Öland så var detta årets roligaste skådarresa! Jag bara älskar att besöka nya lokaler och nya marker, speciellt då norrut och den speciella naturen som där erbjuds.

Sjungande dvärgsparv, min första i Norrbotten och hela Sverige någonsin, häftigt!

Men nu sätter några gnisslande SAAB 95-bussningar och ett halvtrasigt svindyrt däck stopp för alla längre utsvävningar. Semestertider på verkstaden gör att jag mest får åka "Den gamla vita" utan nämnvärd komfort och med en bensinförbrukning som gör att shejkerna i Kuwait förmodligen skrattar hejdlöst hela vägen till banken samtidigt som de dansar ballongdansen.
Inte förrän i slutet av denna månad hissas min kärra upp under taket på traktens trevligaste bilverkstad Bilkompaniet/SAAB i Kalix. Skönt att bli kvitt gnisslet, men man får väl betala en del också har jag hört... Någon som vill sponsra.. Nähä, tänkte väl det, snåljåpar!

// Peter

Alla foton om inget annat anges: © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2009 [enpewe@telia.com]