Naturdagboken - Februari
<<< Tillbaka
090228 - Söderut!

Den sista skälvande dagen av februari 2009 packade jag kikare, kamera, kaffetermos, diverse andra förnödenheter och familjen i bilen och åkte söderut, närmare bestämt till Piteå.

Det var med viss förväntan vi lämnade Kalix vid 08:00. Jag hoppades på stenknäck och övriga familjen på "småstaden", alltså affärer, shoppingtur och andra oväsentligheter. Jag lämnade av frugan och mina två fantastiska döttrar vid järnvägsstationen i Piteå innan jag åkte ut till Sjulnäs där jag fått tips av lokala skådare att tre stenknäckare höll till.

Trafikljus och rondell efter rondell lade jag bakom mig med lite symptom av "lantis stress". Jag passerade också Piteälv, denna så vackra och ståtliga livsnerv i den södra delen av landskapet Norrbotten.
När jag kom fram till i Roknäs insåg jag att detta var en plats på jorden jag aldrig besökt förut. Lite pinsamt att erkänna, men så är det. Roknäs hade ganska trånga små gator och mer hus än jag trott, lite småtrevligt måste jag säga. Säkert ännu vackrare på sommaren misstänker jag.

Efter diverse irrfärder hittade jag dock fram till Sjulnäs och en plats jag hemma vid datorn och "eniro:s" kartor trodde skulle kunna vara en bra obs.plats. När jag öppnade bildörren hörde jag direkt det omisskännliga "klickljudet" (nästan som en elektrisk knäpp); STENKNÄCK!!

Stenknäck i Sjulnäs, Piteå 090228

Det visade sig vara tre stycken av dessa så vackra och storvuxna finkfåglar som befann sig i området. (Enligt uppgifter jag tagit del av senare; två hanar och en hona)
- Yes!!
Jag knöt näven i midjehöjd, log och plockade fram kameran. Klick klick klick, tre bilder i ett svep och mitt 35:e fotoårskryss var ett faktum. Jag scannade sedan av området med handkikaren och hittade bla. en hane BOFINK, min första för året. Den drog sedan iväg och undgick sålunda min lins. I övrigt innehöll området ganska bra med fågel, SKATOR inte minst!

Efter detta lyckosamma stopp åkte jag vidare (även fortsättningvis under vissa irrfärder) till Öjebyn där det med ganska stor garanti skulle finnas TURKDUVA, en art jag aldrig tidigare sett i vårt län (endast på Öland).
I ett bostadsområde i närheten av sjukhemmet såg jag plötsligt en vit duva som satt i en björk! Tvärnit, nedhissning av bilrutan och famlande efter kameran....
- TUUUT!!
Fasen, en bil kom åkande efter den smala vägen och tyckte förmodligen att jag hade gjort en högst märklig parkering. Ursäkta, du rara Öjebykvinna, jag var lite för het på duvan och glömde bort allt annat...

Turkduva i en gårdstall i Öjebyn, Piteå 090228

Med facit i hand hade jag inte behövat tvärnita i panik eftersom det visade sig vara gott om "turkar" i området. Vid en fågelmatning och där omkring räknade jag till åtta duvor och det var säkert någon fler ändå.
Turkduvan är en otroligt vacker och "söt" fågel. Ljusbeigea, nästan vita med svagt rosa ton, flög de omkring som små kärleksfåglar bland villorna. Någon av dem spelade lite vemodigt sina finaste "ho hoo ho" (nästan som en gök) från en väl ansad gårdstall inne i en villaträdgård. Mmmm, ibland måste man mysa lite extra över sitt intresse, idag var det definitivt en sån dag! Fotokryss, årskryss och Norrbottenskryss så det bara dånar, härligt!

Att övriga familjen kom tillbaka till mötesplatsen med nävarna fulla av påsar från diverse klädbutiker kan ju i och för sig kosta en del, men det är det väl värt!?

Speciellt stort TACK till Piteåskådaren Per Sandberg!

// P
090225 - Två sidor

Skådningen de senaste dagarna har verkligen varit upp och ned, som två helt olika världar.

Igår lyckades jag se, plåta och njuta av en ivrigt sjungande tofsmes! Det låter kanske inte så spännnade, men faktum är att jag letat tofsmesar nästan dagligen hela vintern och bara funnit en tidgare, i december under lite slumpartade förhållanden när jag egentligen eftersökte lappuggla utefter "Vallsträckan".

Denna gång blev obsen betydligt längre och bättre, både live och på bild. Att skogen sedan innehöll, förhållandevis, många andra småfåglar som pilade av och an gjorde hela skådardagen till en av de bästa detta år.

Mindre korsnäbb (hane + hona), Storön 090225.

Det kan man inte säga om dagens magra resultat. Några mindre korsnäbbar ute vid vindkraftverket i Storön, en förbiflygande nötkråka i Holmen (oväntat dock) och två järpar vid Sklörbacken. Men man får inte klaga, vädret är ju kanon och alla småfåglar har börjat att spela sin finaste sånger. Hörde i dag också årets första trumsolo signerat större hackspett och då är det väl VÅR.. nåja, nästan i alla fall!

Jag tittade på "Mästarnas mästare" på SVT igår och nu måste jag få lyfta på hatten för min forne stora idol i den kvinnliga delen av idrottsvärlden, Malin Moström!
Denna så lysande mittfältaren och perfekta ledargestalten på plan under sin aktiva fotbollskarriär i Umeå och landslaget visade sig vara (föga oväntat) urstyrkan personi-fierad. I grenar som benämndes som fysik styrka och uthållighet krossade hon alla, till och med store starke Elofsson - Malin regerar, respekt!

Att bandylegenden Pelle Fosshaug, i samma program, är den stora spjuvern kunde man räkna ut långt innan första programmet visades. Men denna sida av Pelle är ändå den sidan av honom som vi bandysupportrar från motståndarlagen sällan och aldrig fick se under hans aktiva karriär....

Men det mesta har tydligen två sidor, det gäller bara att se, att vilja se dem!

// P
090223 - Att jizza är inte att gissa.

- Herregud, vad vi har lite snö nuförtiden och vad det är varmt!, konstaterade nog flera av oss i mitten av januari när grästuvorna och lingoriset lös som gröna oaser i ett sparsamt vitpudrat landskap. Efter de senaste veckornas omslag i väderläge undrar jag om någon säger så fortfarande? Jag gör det definitivt inte. Nu har vi haft en månad av iskalla nätter ned mot trettiostrecket som nu avlöst av ett idogt snöande av sällan skådat slag. Vart tog växt-huseffekten vägen??

Den gångna helgen blev det bara en skogstur och den skedde tidigt på lördagsmorgonen i mina hemtrakter - längs den tillfälligt lätt plogade "odlingsvägen" för att vara exakt. Det blåste en del och alla fåglar var som uppslukade och förintade. Men plötsligt så hörde jag ett varningens rop från någon osynligt fågel i kanten av ett hygge. Duvhök eller sparvhök.. eller hade jag hört så galet så det kunde vara en ovanligt ljudlig gråspett? Utan att ha fått se fågeln traskade jag vidare och hittade snart ett traktorspår som ledde av från vägen och in i bland mörkgröna och snötunga granar och några enstaka tallar.

Cirka hundra meter från vägen stannade jag och lyssnade men hörde bara vindens eviga sus och såg de täta granarna kasta snöbollar runt omkring sig. Ibland pustade vinden till lite extra och träden spred då ut en ridå av snö som legat i dvala på grenarna sedan det senaste snöfallet för någon vecka sedan. Jag stannade i kanten av ett stort hygge och spanade av alla fröträd och hyggeskanterna ifall de kunde gömma den tidigare hörda fågeln, men icke ett spår.

Mina fingrar började snart så smått att protestera mot kylan och jag fällde ihop kamerastativet för hemfärd. Med grejorna slängda över axeln uppen-barade sig plötsligt en grå liten skugga strax under trädtopparna för att sedan snabbt stiga upp och iväg i vindens riktning, en hök! Men innan den försvann gällde det att "ta fast arten", duv- eller sparvhök.... eller kanske en liten skräll i en övervintrande stenfalk?

Honan av sparvhök är ju ganska lik en duvhökshane i storlek så det gäller att se upp så att man inte tar fel. Har man sett båda arterna flyga är det lite lättare att skilja dem åt, men vi är nog ändå många som tar fel ibland tror jag. Den här höken (för stenfalken blev fort avförd från misstankelistan) hade dock sparvhökens karaktäristiska snabba vingslag och slanka kropp, hela "jizzet" berättade för mig om en klockren hona SPARVHÖK.

I efterhand insåg jag att det var ett "årskryss" jag sett, kul men ingenting som egentligen spelar någon större roll. Sparvhökar lär man nog få se fler av under våren, sommaren och hösten. Men ett kryss är ett kryss... halleluja!

Annars har helgen mest bjudit på bandymatcher i parti och minut, två för ungdomar och två för seniorer ( en av varje båda dagarna under helgen). Alla med Kalix Bandy givetvis. A-laget klarade inte av att gå till elitseriekval och vi bandynördar fick gråta en skvätt. Men vi är van vid att det går åt helvete i bandyn, så min ledsenhet går nog över snart..... kanske!

Så här förklarar wikipedia ordet "jizz":
"Jizz är ett uttryck som används av fågelskådare världen över. Jizzen är en fågels kontur, rörelsemönster, flygsätt och liknade som gör att den "känns" som en viss fågel. I jizzen ingår alltså inte sådant som fjäderdräkt eller läte. Ordet "jizz" har ofta härletts till brittisk militärflygsjargong från första världs-kriget och dess förkortning GISS: General Impression of Size and Shape, vilket användes om flygplan."

Ja jizzes, där ser man vad lite man vet. Att flygplansspaning under första världskriget och fågelskådning hade nåt gemensamt hade man ju inte kunnat drömma om!

Höres!

// P

090220 - Let´s dance!

Nyss hemkommen från årets första ugglelyssningstur. Tiden på året är ännu lite tidig så någon "hoande" uggla gick inte att finna. Det roliga var att jag lyckades få med mig hustru och yngsta dottern på turen. Sex öron borde ju höra bättre än två men denna gång hade det nog inte räckt ens med tvåhundra, ugglorna har än så länge helt enkelt inte kommit igång med sina sexuella inviter.

Vi gjorde sammanlagt fem stopp på cirka fem minuter vardera utefter en sträcka som när det är som bäst brukar inbringa lika många pärlugglor.
Nu var det bara svart och tyst, tyst som om natten..
På TV är det däremot inte tyst just nu, där rasar kvalitetsprogrammen "På spåret" och/eller "Let´s dance", vilket innebär fin datortid för oss fullständigt ointresserade murvlar. Själv avnjuter jag nog senare ikväll reprisen av första delen av SVT:s dokumentär "Spelet om Iran" (Kunskapskanalen kl 22.00).

Måste få delge er min redaktionschef på NOF-tidningen FiN (Fåglar I Norrbotten), Stefan Holmbergs tips på ett roligt fågelklipp från privatfilmsiten "Youtube". Den dansande fågeln är filmad ute på Rödkallen utanför Luleå hösten 2008. Ett synnerligen roligt klipp från en sida jag annars näst intill föraktar! OBS! Glöm för allt i världen inte att sätta på ljudet!



I helgen blir det mycket bandy för min del. Kalix skall göra upp med Falun om en kvalplats till högsta serien. Jag hoppas givetvis på mitt Kalix, allt annat är ju otänkbart! Lovar att jag också skall hinna med lite fågelskådning med lite försiktig förhoppning om någon hygglig bild... Bara vädret spelar med vill säga.

Dagens citat: "En dålig skådardag är bättre än en bra dag på jobbet"

// P
090219 - Starar & staplar

Kör nu igång en ny liten företeelse på hemsidan där jag lite nu och då fördjupar er i mina tankar och handlingar i skog och mark. Texterna kommer även att innehålla mycket annat som händer och sker i min värld av fotografering, fågelskådning, naturvistelser, kortare resor och givetvis en del idrott.

Idag gjorde jag ett försök att tillsammans med min kamera Nikon D300 och min nya glugg, Sigma 120-300 2.8, få lite bra bilder på STRÖMSTARE. Jag tryckte även på en 2X konverter för att förlänga brännvidden till 600mm ifall de modiga vinterbadarna skulle behaga tillbringa sin torsdagseftermiddag långt från närmaste strand.

Men min dag startade redan vid 08:00 med ett informationsmöte hos min skogsbrukande arbetsgivare. Som vanligt när det skall informeras om resultat och budgetar så var det så tråkigt att klockorna tenderade att stanna. Staplar, diagram, valutasäkringar och gud vet allt passerade revy utan att väcka något större intresse. Tänk att de aldrig tycks förstå det, de där ledande tjänstemännen som själva tycker att deras IT-baserade presentationer är superintressanta. Nåväl, lite värde finns det väl kanske i allt detta mastruberande av siffror och mål, även om jag stundtals har vissa svårigheter att koncentrera mig djupt nog för att förstå... och jag var med garanti inte ensamen..

Jag kom på mig själv att ibland sväva iväg i mina tankar till mina egna marker, till mina skogar och till alla mina fåglar och djur som lever där. Jag drömde mig bort till april, till våren och till den första anländande tranan ute i Ängesviken. Jag såg svanar, tofsvipor, lappsparvar och årets första ormvråk. Jag såg vårens första maskrosor pressa upp sina mörkgröna tentakler genom den soluppvärmda barmarken mot söderväggen. Jag kände doften av torkat fjolårsgräs och halvt förmultnade löv som töat fram. Jag hörde också den ljuvligt lätt igenkände tonstrofen från den första av sommarens alla bofinkar... Plötsligt brände det till i möteslokalen, det började talas skog och avverkningsvolymer...

Jag blir ofta kluven i mina tankar inför industriellt skogsbruk. På ena sidan dinglar min enda födkrok betat med alla mina möjligheter till välstånd, försörjning och andra dyra viktigheter man inte tror sig klara sig utan. På andra sidan ser jag mina älskade skogar raderas ut i hygge efter hygge och ersättas av en allt annat än naturlig mångfald. Mina vänner, de stackars försvarslösa djuren och de ofta så biotopkräsna fåglarna som lever där, tvingas på flykt i vild panik från skogsmaskiner och motorsågsknatter... Alltså, hur fan går mitt liv ihop egentligen ? Det kanske inte gör det, jag kanske bara dövar mitt samvete i rent oförstånd eller av ren feghet. Men i verkligheten är det aldrig lätt att leva, den är ofta så komplicerad, så svår och så djävulsk obegriplig att man inte orkar engagera sig eller välja, man bara "är" och följer med. Är det här en svaghet som de flesta av oss brottas med? Vågar vi verkligen säga ifrån, vågar vi tycka vad vi vill i alla lägen och till vilket pris som helst?

Jag såg bara två STRÖMSTARAR i Kamlunge och bilderna blev inget vidare. Kylan var för stark där ute vid den öppna forsen för att jag skulle förmå laborera så mycket med kameran som jag borde gjort. Jag beslutade mig ganska snabbt för att jag nog måste göra nya försök när temperaturen blivit en annan. Idag var det ändå bara -15, men det blåste en mycket kall nordvind som skar sig igenom alla kläder jag hade monterat på kroppen. För att inte tala om hur kallt det var om fingrarna, dessa så oerhört viktiga hjälpmedlen vid fotografering.

När jag kom hem efter en timmes utflykt drog jag en varm filt över mig och petade in Dream Theaters DVD "Score" i dvd-spelaren.
När LaBries fantastiska sångröst tog ton på första spåret stannade världen och jag svävade iväg nästan som i trans.
I de stunderna av total avslapppning rensas skallen, då pulvriseras all uppbyggd stress och sömnen kommer smygande närmare och närmare. Plötsligt befinner man sig i en drömvärld, på en dröm teater och en scen med bara vackra landskap, milsdjupa urskogar och en människa utan pengar, krig och idiotiskt maktbegär...

Det enda som är säkert är att det i morgon är en arbetsledig dag. En ledig dag på sofflocket eller en ledig dag i skogen? Vi får se, den startar i alla fall garanterat med svart kaffe och en dagstidning i...hmm, papper....

// Peter

Alla foton om inget annat anges: © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2009 [enpewe@telia.com]