Naturdagboken - April
<<< Tillbaka
090411 - Njutfull morgonstund!

En begivenhet som jag tycker är minst lika rolig som att lyssna på ugglor under skymning och tidig natt är att lyssna på trummande hackspettar i arla morgon-stund. I morse gjorde jag en sådan tur ut i skogarna.

Uppstigning 03:50 känns väl inte speciellt begåvat, men men...

Efter en kortare sträcka bilfärd så spände jag på mig mina skidor 04:45 och svepte iväg ut i ospårad terräng. De gångna dagarnas lätta snöfall hade lagt ett tunt lager nysnö ovanpå den gamla skaren. Skidorna gick tyst och mjukt fram i den disiga och lite råkalla morgonstunden och stavarna gnällde förföriskt vackert när trugarna vreds ned i snön. Annars var det helt tyst så när som på en morgonpigg RINGDUVA som hoade från den täta granskogen som kantade min södra flank.

Då och då stannade jag upp och lyssnade, men det var till en början lika tyst varje gång. Det susade bara i skallen av gamla kvarlämnade rester från den civiliserade världen full av ljud och oljud. Men det känns otroligt skönt att komma ut så här ibland med bara tystnad och naturens egna små ljud.

Dimman låg tät när jag kom ut på ett litet sjö och myrområde så jag kunde bara se konturerna av alla de träd som stod i givakt runt myrkanterna. Gamla och nya harspår gick kors och tvärs över snötäcket och en räv såg ut att ha följt efter i ett av dessa spår.

Plötsligt dundrar en STÖRRE HACKSPETT iväg sin första morgonsalva från en gammal björk i närheten. Jag stannar och lyssnar noga. Efter en liten stund stämmer ytterligare en spett in i trumvirvlarna och tillsammans bygger de upp en skön ljudbild och atmosfär.

I samma veva skorrar några GRÖNFINKAR igång med sina skrovliga röster uppifrån några grantoppar och en lite sorgsen och vemodig stämma hörs från lång bort ifrån, DOMHERRE.

Och så till sist dundrar skogens häftigaste trumslagare igång sitt fyrverkeri av virvlar och marken tycks nästan vibrera, SPILLKRÅKA! Naturen har nu sakta men säkert vaknat och jag tittar på klockan, den visar 05:10.

Ett välbekant skrik bakom min rygg får mig att vända mig om och där kom minsann en hona spillkråka flygande över den öppna ytan, kanske lockad av den trummande hannen längre upp i skogen. Som om detta inte räckte så dundrade ytterligare en "spillis" igång med sina kraftiga trumningar i samma sekund som honan passerar tätt över mitt huvud. Jag sätter mig ned och stoppar lite frukt i munnen samtidigt som bara njuter av den konsert som spelas upp inför mina öron, hur häftigt som helst!

Hona spillkråka som födosöker tidig morgon den 11/4 2009

Jag lyssnar alltså in sammalagt två spillkråkor under turen och såg ytterligare två (båda dessa var honor). Detta plus att tre större hackspettar var igång med sina korta knackiga trumvirvlar gjorde att den sjukt tidiga uppstigningen kändes lite lättare att försvara.

Det blev en mycket bra naturmorgon i vindstilla väder tyvärr kryddad med lite dimma. Trots dessa dimslöjor blev det precis så starkt och njutningsfullt som jag hade hoppats på. Visst, en trummande vitryggig hacke hade ju varit bingo, men något sådant kan man ju inte gå omkring och förvänta sig även om chansen givetvis finns om än mikroskopisk.

Däremot saknar jag fortfarande den TRETÅIGA HACKSPETTEN på mina annars "tretå-säkra" lokaler. Tydligen har något inträffat och drivit iväg mina små svarta skönheter någon annanstans. Återstår väl då bara att söka reda på dem för någonstans sitter de garanterat och trummar precis som vanligt.

Hallå var är ni tretåig hackspettar, jag saknar er!

Det är en fantastiskt tid som utspelar sig i naturen just nu. Så gott folk; ut och lufsa/åk skidor i markena och ta del av den, det är rogivande, fantastiskt vackert och i pricip helt gratis! ...Och glöm inte att pingla mig om ni springer på en tretå, gärna trummande!

// P
090408 - Tysta ugglor!

Den senaste tiden har våren börjat att smyga sig på och de första vårfåglarna har dykt upp. Men inte fasen känns det som att är vår! Det är kallt, nästan all snö är kvar och isarna ligger lika tätslutna som de gjorde i februari. Man vill ju så gärna att det skall lossna, men det gör ju inte det. Lite frustrerande och irriterande är det allt.

Jag var till Luleå den 4:e april och svängde då förståss förbi Alviksgården. Hade lite förhoppning om bilder på skogsduva, men det blev det ingenting av. Däremot fick jag årskryssa de föga glamorösa arterna RINGDUVA, SÅNGLÄRKA och SNÖSPARV. Såg även en flock STARE på tjugo individer som satt och tjattrade på en silos. Men annars var det mest vinter med svarta fåglar och några trutar.

Trutar vid Alviksgården den 4/4 2009

Men just SKOGSDUVAN fick jag bara två dagar senare in på både kryss- och fotolistan, lokalen var Lehtitiipuri strax norr om Seskarö. Skogsduvan är normalt en lite lurig fågel att få bra läge för foto på, men denna individ ställde upp sig villigt och vackert för fotografering - jag kunde bara trycka av och jubla!

Annars har jag den sista tiden mest lyssnat efter ugglor lite här och var i vår kommun, men det har varit/är tystare än tyst i skogarna. Experter hävdar att detta beror på brist på föda och det är väl ingen vågad gissning att tro att de har rätt.

Men jag fick ett tips om en ropande BERGUV förra helgen på en tidigare känd lokal och störtade givetvis dit full av förhoppning. Men icke ett ljud, dock fick jag höra en PÄRLUGGLA inte långt därifrån och det känns ju under rådande omständigheter nästan som en raritet.

Jag gjorde ett nytt försök på uven ett par dagar efteråt, då tillsammans med Anders Johansson som kommit upp från Gävle (dock inte enbart för uven). Vi startade precis i skymningstid vid halv åtta men natten visade sig vara minst lika tyst som tidigare... Dessutom hade pärlugglan dragit och lämnat efter sig en fullständigt tyst och öde natt.

Vi åkte lite molokna hemåt vid 22.30-tiden.... Eller kanske var det bara jag som surade, för Anders fick höra ett försiktigt rop av en annan BERGUV på en annan lokal medan jag stod och drömde med öronen åt ett annat håll...
Så typiskt mig att jag bara vill gråta!

Men titta, här finns det ju mat till pärlugglan!!   Kalix-Nyborg - 5/4 2009

Såg idag några mindre splittrade flockar av SNÖSPARV och även min första TOFSVIPA för året. Och den första BOFINKEN kom till oss i Nyborg idag. Detta skvallrar förhoppningvis om att lite värme är på väg! Vi får väl se och hoppas att det blir så för nog fasen är man less alla äckligt vita vinterlandskapen för denna vinter! Blää!

Snösparv, Västra Börjelsbyn - 8/4 2009

Nu verkar också "barmarksskådarna" och "vackervädersskådarna" har plockat fram sina tuber så nu lär det väl poppa upp en del larm om allehanda rariteter ute i vårt stora län. Om jag har lite tid över så skall jag nog försöka få in någon/några av dessa.

Men min huvudposition i mitt skådande är alltid hemmaplan, jag tycker att det är roligast att leta fram och dokumentera fåglarna som befinner sig i min absoluta närhet.

Men en lite efterlysning; Sitter någon av er där ute och ruvar på en MINDRE HACKSPETT och/eller TRETÅIG HACKSPETT så vore jag mycket tacksam för tips, det är tämligen glest mellan dem i mina trakter.

// P

Alla foton om inget annat anges: © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2009 [enpewe@telia.com]