ÖLANDSRESAN [2008] 31/5 - 7/6

Årets Ölandsresa för mig och min familj överträffade alla förväntningar, trots att dessa var relativt höga ställda pga. fjolårets så lyckade vistelse där. Vi startade den nästan 150 mil långa trippen fredagen den 30 maj och övernattade i Linköping innan vi på lördagen brummade över den låååånga Ölandsbron. Alla i bilen var uppspelta och glada samtidigt som solen sken från en klarblå himmel, vilket den skulle fortsätta med under hela vår Ölandvecka 2008. Kanon bara det!


Mot Öland!!


Möckelmossen första dagen och sök efter VITVINGAD TÄRNA = Nada!! :-(


Utsikt mot söder från altanen utanför vår jättefina stuga. Här patrullerade dagligen en hona BRUN KÄRRHÖK.
Och i våra gårdsbuskar och träd trallade varje morgon en HÄRMSÅNGARE ut sina karaktäristiska "pipankeljud".
Bättre grundförutsättningar får man leta efter!


När man ser min artlista och den brokiga samlingen lokaler kan man lätt få för sig att jag mest stressat runt, men så var det absolut inte. Avstånden på Öland är för en Norrbottning så korta att de knappt finns.
Jag/vi höll mest till på den södra halvan av ön i en atlasruta inte större än 3x1 mil...som halva Nyborg ungefär.... ja, ja lite drygt kanske..
Dock gjorde vi två resor norrut, en till Kapelludden, Bredsätra, för att leta rätt på en RÖDHUVAD DYKAND (bom även där...) och en till Borgholms slottsruin (man måste ju fjäska lite....).
I övrigt så utforskade jag många finfina lokaler i vår stugas närhet. Vissa lokaler kanske vanligvis inte figurerar som lika goda fågelområden som andra.
Men det är nog lite av min grundläggande skådarfilosofi; utforska, var inte rädd att hitta egna favoritlokaler och NJUT NJUT NJUT av naturen, upplevelserna och alla nyanser!


Fåren har "förkörsrätt" efter Fyrvägen som leder ut mot Ölands södra udde. Det är bara till att stanna om fåren te.x
ligger och sover på vägen, vilket faktiskt inträffade en tidig morgon för mig.....


Eketorps borg visade sig ha ett par tidsenligt klädda innevånare. Tjusigt värre!


Det kändes nästan som att man flyttat tillbaka i tiden, tyvärr bara nästan.
Det var för många detaljer från nutid i scenen som störde, men tanken är i alla fall god och kreativ.


De nordliga utflykterna (norr om bron) som vi gjorde visade oss att naturtypen där är en helt annan än den i söder. Tallskogar dyker plötsligt upp och huvudvägen blir bred och motorvägslik, usch. Ölandskänslan försvann nästan.

Jag tror ändå att det är den norra delen med Borgholm, Soliden och de fina havsbad som lockar flest turister sommartid. Men fågelnördarna (såna som jag) föredrar nog den södra delen av ön.
På våra turer norrut fick vi bl.a in en BRUN GLADA på årslistan. Men den stationära RÖDHUVADE DYKANDEN vid Kapelludden utanför Bredsätra missade vi. Bättre vetande personer nämnde senare att den bara sågs på förmiddagarna för att sedan "försvinna" under dagtid för att åter dyka upp morgonen efter.


Gammalt raserat kapell vid Kapelludden, Bredsätra.


En av de "tusenåriga ekarna" i Ekerums naturreservat. Vissa av de gigantiska ekarna levde faktiskt
fortfarande uppe i topparna. I några häckade KAJA och i den omkring liggande
djungelliknade skogen hittade vi våra första SVARTHÄTTOR. Ett par STÖRRE HACKSPETT
hade en kull ungar inne i en av ekarna som de matade och vaktade med högljudda skrik.


Utsikt från Borgholms slottsruin.


Borgholms slottsruin var verkligen värt ett besök. De stora mängderna TORNSEGLARE som flög omkring i den spöklika
ruinen och skrek sina högfrekventa ljud förstärkte den historiska och magiska känslan, häftigt!!


Långe Jan på Ölands södra udde.


Det finns andra levande varelser än fåglar (och skådare..) på Öland.


Som alla säkert förstår så var vår resa i princip helt inriktad på fågelskådning och avkopplande rekreation i vacker miljö. Jag gjorde själv mina utforskande turer under dygnets tidiga timmar medan övriga familjen låg och sov.
Senare under dagarna och eftermiddagarna följde ofta de andra i familjen med. De är kanske inte lika nördiga som undertecknad, men de har ett visst fågelintresse och tycker det är kul att få se lite nya fåglar, ofta på ganska korta avstånd.

Att familjen vill följa med mig ut i markerna är givetvis en förutsättning för att jag skall kunna skåda så pass mycket som jag gör under en sådan här resa. Tack Eija, Jennie och Johanna - I love you!


Äldsta dottern Jennie "tubar av" markerna ute vid parkeringen på Ölands södra udde.


Äkta paret Wikström håller här kanske utkik efter förbiflygande rariteter.......


Yngsta dottern Johanna har fotograferat de flesta av bilderna på denna sida, dock icke denna...
Jennie kör i bakgrunden min gamla långzoom Sigma 70-300 tillsammans med den pålitlige trotjänaren Nikon D70.


Att under en veckas tid kunna åka runt och ta del av Ölands vackra natur och alla fåglar är en ynnest som jag önskar att alla fågelvänner kunde göra. Det är avkopplande, roligt, lärorikt och ett smörjmedel mot den inneboende Norrbottniska inskränktheten.

"Blundar du är det ständigt mörkt, öppna ögonen så kan en insikt från en utsikt ger dig ljus i en vardag av gråhet!"


Byggnad i "Kungsgården" - Ottenby.


Undertecknad spanar ut över Östersjön.


Min nya lilla älskling.....


Södra Öland var alltså vår plats, mer exakt i Smedby nästan granne med Kyrkan.
Ett fint litet hus som vi hyrde privat. Ett mycket bra boende på lagom avstånd till många fina fågellokaler. Ned till Ottenby knappt 3 mil och cirka 2,5 norrut till brofästet.

På ett lite längre gångavstånd fanns den fågelrika havsviken, Västerstadsviken, som till en början var väldigt fågelrik. Mot slutet av vår vecka hade torkan gjort området till något som mer var att likna vid en öken än vid en våtmark. Därmed hade också antalet fåglar minskat drastiskt. Men första dagarna fick vi fina obsar på häckande SKÄRFLÄCKA, STÖRRE STRANDPIPARE, GRAVAND och STRANDSKATA samt ett trettiotal rastande MYRSPOV. TÖRNSÅNGARE fanns i vassen tillsammans med en idogt hoande GÖK, sjungande ÄRT- och LÖVSÅNGARE. Området ryktades även kunna bjuda på ROSENFINK, men någon sådan fick vi inte där. Fast den hängde vi senare in vid Petgärdeträsk samt i den mörka och lummiga Albrunna lund.

Runt vår stuga fanns stora ytor odlad mark som i öster gränsade mot Alvaret. Ett fint område bl.a för en hona BRUN KÄRRHÖK som varje morgon och kväll svepte över ängarna i jakt på föda. Med sitt ljusa huvud och bruna vingar satte den skräck i massor av SÅNGLÄRKOR som drillade högt upp i den städigt blå himlen.


Västerstadsviken var riktigt bra de första dagarna.


Vår ständige morgon och kvällsgäst; en hona BRUN KÄRRHÖK.
Här sveper hon fram på gränsen till Alvaret över några betande kossor.
Precis på denna plats såg jag även bl.a TÖRNSKATA, ÄNGSHÖK och ORMVRÅK.


"Vår" stuga i Smedby. KOLTRAST häckade i stenmuren och GRÅSPARV under takkorrigeringarna.
Så snart ungarna var flygga (vår 2:a dag) började de att bygga ett nytt bo i den andra änden av huset.
Sedan "höll de på med sex" hela veckan ut....


6 GRAVÄNDER satt varje morgon på "grannens" stora ladugårdstak....


Från Ottenby och Ölands södra udde utgår de flesta av fågelskådarna. Jag gjorde inte det, men däremot så gjorde jag flertalet besök i norra resp. södra lunden och även givetvis ute på udden. Men på dessa kända platser får man sällan vara ensam, vilket är roligt och trist på samma gång.

I de nämnda lunderna gräver ofta proffsen fram lite udda fåglar så det gäller att hålla ögon och öron öppna. Själv ville jag mest bara njuta av den helt magnifika fågelkören som fullkomligt knockar en under de tidiga morgontimmarna, otroligt !
I norra lunden fick jag även långa och fina visuella observationer på bl.a MINDRE FLUGSNAPPARE och HALSBANDS FLUGSNAPPARE.


Här agerar Långe Jan på Ölands södra udde utsiktsplats för några icke höjdrädda människor.


En TÖRNSÅNGARE i södra lundspetsen.


Södra lundens parkering bjöd på TRASTSÅNGARE ifjol, men inte i år....


En hane ÄNGSHÖK jagar över Alvarets utkanter.


Underteckand och yngsta dottern Johanna drog till Triberga den 3 Juni på en upphittad LUNDSÅNGARE. Vi spelade sångarens sång under hela vår resa dit ur mobiltelefonens minne, så vi kände oss mycket väl förberedda....

Vad som däremot visade sig vara svårast i hela draget var att hitta lokalen där sångaren hade setts. Efter att ha kört genom byn tre gånger hittade vi platsen. När vi stigit ur bilen tog det cirka två minuter innan lundsångaren kvittrade igång sin nästan sädesärleliknande drill. Jag tittade på Johanna och hon log med hela ansiktet och nickade, en hjärtskärande syn en stolt Pappa förevigt har inskrivet i sin minnesbank.
Jag förstod ganska snabbt att vi just hade hört en LUNDSÅNGARE !! Den fortsatte sedan att spela hela den halvtimme/timme vi var där så alla faror med felbestämning torde vara undanröjda.

Jag ville också gärna ha med mig fågeln hem på bild, men detta visade sig vara svårare än jag trott. Trots att den satt i träden precis ovanför skallen kunde man inte se den. Efter cirka en kvart visade sig den plötsligt ute på en kal gren. Slutaren smattrade iväg en serie bilder. Det blev väl inte som jag hade tänkt mig, men det blev bilder och det är jag både glad och stolt över!


LUNDSÅNGAREN i Triberga blev väl årets fotokryss - ur raritets synpunkt.


Det "Svarta fåret" (dock inte undertecknad...).


Förutom nyss nämnda lundsångare var FLODSÅNGAREN i Bjärby årets kanske ovanligaste "kryss". Men för mig var även Albrunna lunden med den täta vegetationen och ROSENFINK, KÄRRSÅNGARE, SVARTHÄTTA och STENKNÄCK extra roliga.

Det bestående minnet från vår Ölandresa 2008 blir nog ändå vädret och stugan. Två saker som inte kunde ha varit bättre och som gjorde resan så bra att det blir svårt att toppa nästa år... för en ny resa blir det nog allt. Jag kan inte se oss sitta hemma vecka 23 år 2009 och bara vibrera av längtan tillbaka "fåglarnas ö".

Tack till Anders Johansson, Gävle, för fina tips och ständig jour.....
Samt till de trevliga och hjälpsamma Ölänningarna ! Vi ses nog nästa år igen hoppas jag.
... Och du "Mr stolpskott" som knappt orkade säga tack för FLODSÅNGAREN och var alligenom otrevlig kan åka hem till därifrån du kom och sura...



// Peter Wikström 2008-06-27


© Peter Wikström Kalix-Nyborg 2008 [enpewe@telia.com]