ÖLANDSRESAN [2007] 1/7 - 8/7

Fredagen den 1/6 klockan 14:00 startade min och min familjs långa resa från Kalix-Nyborg till Öland, en sträcka av ca:150 mil... enkel resa.
Många brukar säga att vi norrlänningar inte bryr oss om avstånd, men där vill jag mörda myten en gång för alla; 150 mil är långt, sjukt långt.

Vi delade upp sträckan på nedfärden i tre etapper varav den första gick från Holmgärdan i Nyborg och ned till Sundsvall där ett boende var bokat på Scandic.
Vägen ned dit bjöd väl inte på några större sensationer och i långa stycken är vägen så trist att klockorna tenderar att stanna.
Den så omtalade "Högakusten-bron" visade sig inte heller vara så märkvärdig som många gör gällande, rent av ett riktigt antiklimax tycker jag.
Höga "stolpar"? Yes, men sen... Man fattar ju knappt att man kör på en bro! Dessa eländiga europavägar i motorvägsstandard är ju kosmiskt tråkiga och intetsägande.


Höga Kustenbron

Första övernattningingen alltså på Scandic i Sundsvall där den kvällsgående personalen inte tillhörde den gladaste skaran Sundsvallsbor - hoppas jag innerligt.
Men hotellrummet var ju som oftast precis som man förväntat sig, bra nog med andra ord.

När morgonen randades i Sundsvall kom Gävlekillen tillika fågelskådaren Anders Johansson till hotellentrén och lånade ut sin "reservtub". En handling som senare visade sig göra resan ännu bättre än förväntat.
När vi stod där och språkade dök plötsligt en ROSENFINK upp i buskarna vid entrédörren. Sången var klar och klockren, årets första möte med finken för mig.
Senare, när Anders och hans polare hade åkt, visade sig finken ganska öppet och jag rusade efter kameran inne på hotellrummet. Ja, ni kan ju gissa hur det gick... det blev då ingen bild i alla fall!
Den arma fågeln hade givetvis dragit när jag flämtande kom ut med verktyget i högsta hugg.

Berättelsen fortsätter under bilderna.......


Altuna


En kyrka någonstans efter vägen, minns ej var...

Andra natten tillbringade vi i en stuga i Valdermarsvik. Fint område men en riktig skitstuga som förmodligen inte städats på den här sidan av jesufödelse. Toalettstolen, som exempel, var inte rengjord eller ens spolad sedan den senast nödiga personen gjort sina behov för länge sedan och spisen såg ut som i en knarkarkvart.... fy fan så vidrigt svinigt!

I vattnet runt stugan simmade bl.a SKÄGGDOPPING, KNÖLSVAN och SOTHÖNA.
I buskarna/träden noterade jag te.x TÖRNSÅNGARE, NÄKTERGAL och GRÖNGÖLING.
Stora och lummiga träd helt olika de taniga stackars träden vi har här i Kalix.
Den fjordliknande havsviken in till Valdermarsvik var mycket vacker när solen gick ned på kvällen. Vi sov dåligt den natten och lovade varandra att ALDRIG återvända till just den stugbyn.


Ölandsbron

Sista 20 milen från Valdermarsvik till Öland gick snabbt och lätt. En godkänd stuga på Ölands djurpark väntade. Vi bodde tio meter från en strutshage(!?) och en gigantisk bur full med kvittrande fåglar.
På kvällen när man skulle nanna blev det lite irriterande med tjattret från fåglarna (som skulle må bättre i tropikerna där de hör hemma), men de tystnade så snart det blev mörkt... Ja, det blir riktigt mörkt på natten fast det är sommar på Öland hur konstigt det än kan låta för en Norrbottning.


Berguv i fångenskap (som INTE tjattrade). Däremot så borde han få flyga fritt ute i naturen, gärna hos mig i Norrbotten.

Öland var bättre än jag trodde. Trevliga människor, vacker natur och en otrolig mångfald av fåglar att man nästan blev snurrig, helt ofattbart!
Den nämnde fågelskådaren Anders Johansson fortsatte att hjälpa mig med SMS och telefonsamtal så fort något intressant "larm" dök upp.
Själv har jag ju ingen mobiltelefon som duger till att ta emot larm så Anders hjälp var ovärdelig och mycket kul. Det var LUNDSÅNGARE, SVARTBENT STRANDPIPARE, KEJSARÖRN och SVART STORK som hängde i luften och jag drog på alla.
Men min orutin i samklang med ren och skär otur gjorde att jag missade alla utom Storken. Men det var ändå riktigt roligt att jaga runt ön efter dessa lite ovanligare fåglarna. Man träffade mycket folk med samma intresse som en själv och man fick se mer av Öland än huvudstråken.


Fågelskådare vid Ottenby.


Fågelskådare som blickar ut över Östersjön från Ölands södra udde.

Ottenby har de flesta hört talas om, i alla fall alla med lite fågelintresse. En plats där skådarna samlas och umgås samtidigt som närområdet ofta levererar rariteter eller åtminstone ovanliga arter. Själv träffade jag i Ottenby bl.a annat en ungdomsledare från Västerås som viasde sig ha varit i Kalix med sitt P15-lag för några år sedan.

Mina tidiga morgonpromenader satsade jag i Ottenbylunden. Fågelsången, i framförallt norra lunden, var öronbedövande och helt vansinnigt vacker. Det går helt enkelt inte att i ord beskriva den kakafoni av fågelljud som strömmar ut ur den mörka lunden en tidig försommarmorgon. Norra Lunden gav mig den eftersökta HALSBANDSFLUGSNAPPAREN redan första dagen.

Berättelsen fortsätter under bilderna....


Stenåsabadet


På Öland finns det vidsträckta ängar i överflöd.


Sök efter SVARTTÄRNA vid "Görans Dämme"

I Södra Lunden lyckades jag tillsammans med min älskade familj hitta en sjungande SOMMARGYLLING! Hur läckert som helst! Fågelns rena toner (lite Koltrastlikt) ekade bland trädtopparna strax norr om "Södralundsjön".
Min livskamrat, numera även fru, kunde ochså påkalla min uppmärksamhet när den gulsvarta fågeln hastigt flög mellan två trädtoppar. Ingen kanon obs rent visuellt, men sången var klockren och har fastnat i min skalle för all framtid. Lite magiskt och lockande, ett minne för livet!

På nationaldagen kom larmet som sa att en SVART STORK siktats på södra Öland!
Jag satte hela familjen i bilen och drog.
Vi åkte kors och tvärs hela södra Öland, vi talade med andra skådare, men Storken var som uppslukad av den kalkrika jorden. Under tiden vi puttrade fram med vår SAAB på Alvarets vidträckta kalkhed kom ett nytt larm, nu en KEJSARÖRN i Ås.
Vi åkte dit, som alla andra, men tvingades inse att det inte låg någon örn och cirklade i luften och inte kom det någon senare heller.

Vid 14-tiden beslutade vi att avbryta "Stork-söket" och åkte tillbaka till stugan för välbehövlig lunch. Efter det att vi ätit åkte vi till Ekerum för att kolla in de tusenåriga ekarna. Mäktiga och halvt förruttnade stod de där tillsammans med STÖRRE HACKSPETT, MINDRE FLUGSNAPPARE och en skrikande SPILLKRÅKA.

Plötsligt plingade min mobiltelefon in ett SMS från Anders Johansson. Den Svarta storken hade blivit till tre stycken och de stod nu på marken någonstans i trakterna av "Möckelmossen". Vi behövde inte fundera speciellt länge om vi skulle åka eller inte, vi drog på stört!


Underteckand med hustru på fågeljakt.

Väl framme vid platsen visade sig att många andra gjort som vi. Där var redan ett tiotal andra skådare (nu kände man igen flera) som stod och småpratade med varandra, men ingen tycktes ha sett någon Svart Stork.
Vi kände oss lite offside men riggade ändå upp tuben och spanade lite nervöst ut över mossen. Där fanns en del GRÅHÄGER och diverse andra simmande fåglar.
På stenmuren framför våra Norrbottniska fötter trippade en orolig liten STENSKVÄTTA samtidigt som några av skådarna tycktes ge upp och lite molokna traska hemåt.

Några andra kröp försiktigt förbi ett elstängsel för att komma närmare vattenspegeln och ett par-tre stycken drog sig längre västerut. Vi och tre andra stannade kvar på vår urprungliga plats. Jag och min familj såg väl kanske inte ut som några fågelskådare av rang precis med yngsta dottern iklädd klänning och en knallröd Kalix Bandy jacka men vi var laddade och alla hade ögonen och alla sinnen på helspänn - helt inriktade på Stork.....

Prick klockan 18:00 ropade min älskade fru; - Där kommer dom !!
Hon kikade genom vår gamla vattentäta heavyweigth kikare i mörkgrön kulör ut över mosssen och pladdrade hela tiden fåglarnas färgteckning och gud vet vad.
Själv använde jag den lånade tuben och fick snabbt in fåglarna i okularet - en klockren obs på tre flygande Svarta Storkar var ett faktum !!
Kameran, som stod lutad mot stenmuren, glömde jag helt bort - allt gick så fort och pulsen var oroväckande hög. Lite förargligt att bomma foto, men jag är lika glad ändå - För vi fick ju ÄNTLIGEN lite flyt och ett fin final på vår Ölandsresa 2007 !!

Ett äldre par bakom oss hörde frugans rop och fick också se de magnifika fåglarna sväva fram över vassen innan de åter försvann ned i den täta vegetationen. Tyvärr fick en herre precis intill oss inte se dem och tyckte lite surt efteråt att vi borde ha ropat högre.
Men jag kan garantera att frugan ropade högt, nästan så att jag skämdes, men problemet var nog att som proffs kanske man inte tar en färggrann barnfamilj på riktigt allvar - den här gången straffade det sig.

Vi packade i alla fall ihop grejorna och lämnade området med stor tillfredställelse, den andra herren stod tappert kvar..... Hurvida han hängde in Storken senare förtäljer icke historien, men fåglarna sågs vid flera tillfällen efteråt så chansen var i alla fall mycket stor, i så fall Grattis och upp med mungiporna!


Nytt årskryss?? Nä, detta var vår närmaste granne under vår Ölandsvistelse. Men han/hon var tyst och snäll...

Öland - ett måste för alla med ett uns av fågelintresse, ett eldorado i världsklass! Hurvida jag åker ned någon fler gång står skrivet i stjärnorna, men tanken är i alla fall att redan nästa år återvända. Bättre använd semester tror jag inte går att hitta!

Slutligen ett riktigt stort TACK till Anders Johansson för lånet av tuben och de vägledande samtalen och SMS:en under vår resa på Öland.
På hemvägen hjälpte han oss dessutom att hitta en BUSKSÅNGARE i Borlänge.

Några andra fåglar vi såg efter resvägen ned och upp:
  • Tornfalk - Valdermarsvik
  • Pilgrimsfalk - Enköping
  • Nötväcka - Altuna kyrka
  • Rosenfink - Scandic Sundsvall & Shell Borlänge
  • Kärrsångare - Shell Borlänge
  • Fjällvråk - Norr om Hudiksvall(!)
  • Ormvråk - Väldigt många överallt
  • Kungsfågel - Så fort man stannade
  • Fiksgjuse - Ö-vik

    // Peter Wikström 2007-06-20

  • © Peter Wikström Kalix-Nyborg 2007 [enpewe@telia.com]